Jaha. Detta om detta. Annars då? Jo. Jag bor hos bror Jonte i Ronneby under praktiken men tar alltid första bästa chans jag får att besöka min flickvän i Kalmar. Och på tal om henne. Hon har börjat blogga igen efter ett kortare uppehåll. Glädjen i det! Hennes blogg hittar du här.

Och ja, just det. Bilden här bredvid gjorde jag i Illustrator idag. Den ska föreställa rockprofeten Thåström. Det var första gången jag använde Illustrator och jag tycker jag lyckades okej för att vara en gröngöling. Gröngöling, vilket ord! Jag är en jävla gröngöling, det är vad jag är.

Okej. Sömn snart. Hej nu.

Pontus och har sagt att vi den här helgen skulle plugga skiten ur oss innan c-uppsatsen ska vara inlämnad den 7 januari. Det gick, vad ska man säga, sådär med det löftet. Vi inställde oss på Kalmar Nyckel klockan 13, drack två koppar kaffe och sen tog vi ett gemensamt beslut att “nej, nu skiter vi i det här” och ställde oss sedan och betraktade en anslagstavla istället.

På väg hem tog jag den här bilden. Inte så fin. Men vädret! Det var fint. Snö. Fint. Härligt.

Jag har en fäbless för obefläckade ytor med snö. Alltså. Sådana ytor med snö som ännu inte besudlats av någon annan mänska. På väg till cykelstället för att hämta min 18-växlade gula mountain bike fick jag se det här. Härligt, tänkte jag och funderade över hur jag skulle gå vidare med det faktumet.

Jag bestämde mig för att gå baklänges vägen fram till cykelstället. Detta för att sätta myror i skallen på nästa man som ser detta snötäckta område. Han tänker: “Oj, va? Har det gått någon åt det hållet? MOT skolan? Märkligt”. När jag i själva verket gick FRÅN skolan. Men det blev ju inte så lyckat. Kunde gjort mer av området. Exploaterat det. Jaha. Okej. Detta om detta.

Jag besteg min cykel och cyklade på hemåt. Vid vägkanten såg jag den här lampan i skogen. Jag konnoterade Narnia. Googla!

Utsikt från mitt fönster. Eller. Jag står i själva verket utanför mitt fönster. Utsikt från utanför mitt fönster.

Och nu sitter jag i soffan och bloggar och lyssnar på Håkan Hellströms orkanbundis Daniel Gilbert och noterar att killen försöker sjunga som Axl Rose, med vilje. Snart ska jag tända ett oversajsat ljus och ha kaffemaraton och kolla på Sopranos, läsa Postverket och skajpa med min fina flickvän. Härlig dag. Över och ut, ut och in, in och ut.

Vill förresten gratta min kära mor som fyller 49 år idag. Grattis! Tror dock inte hon kan läsa detta eftersom jag lyckats blockera ip-adressen. Men det är en annan historia, det.

År 2009 har jag:

- Praktiserat på det nu nerlagda filmmagasinet Allt om Film. Jag bodde i Hägersten i en månad och var i Stockholm för första gången. Det var kul och Stockholm skulle jag mycket väl kunna tänka mig att flytta till. Känslan av att vara en i mängden kan vara tämligen befriande. Dock inte i längden. Spottade dessutom kändisar. Detta var min största fritidssysselsättning den månaden och kanske själva fröet till min numera urspårade irl- och internetstalkning. Mina Stockholmspottningar kan du för övrigt läsa om här.

- Tröttnat en smula på journalistyrket. Men jag är nästan alldeles säker på att detta kommer vända. Det går i perioder, det där. Lustan. Men brist på lusta gjorde att jag inte sökte ett enda sommarjobb. Mina klasskamrater sökte och fick jobb på bland annat kvalitetstidningen Östran. Jag kanske inte behöver nämna att jag inte ångrar mitt val särskilt mycket. Min vän Stefan redigerade familjesidorna i ett kontorsrum. Instängdheten! Jag gjorde landsbygden i en gul Kangoo med hembrända cd-skivor i högtalaren. Friheten!

- Jobbat på postverket utan några större incidenter. Jag gjorde inte postverket Henry Chinaski-style, så att säga. Men 2008 blev det både nerkörda brevlådor och inbackning i bilar. Lite action i vardagen!

- Varit och kollat på tre Thåström-spelningar. Jag dyrkar den mannen. Personan. Första gången var den 15 mars på Cirkus i Stockholm och jag var ensam. Tragiken. Jag träffade dessutom Thåström i november som ni säkerligen inte har missat. Han var, vadskamansäga, lurig.

- Blivit 21 år. Jag tror inte jag har många år kvar i livet.

- Inlett mitt sista läsår på Programmet för medieproduktion och journalistik. Snart har jag fått min fil. kand. och kan dra åt helvete.

- Läst DN.se varje dag. Tvångsbegäret i det! Jag vill inte ens göra det. Men jag måste. Fy fan.

Det största glädjeämnet 2009 är att jag funnit kärleken. Hon heter, som nämnt i föregående inlägg, Gohar Avagyan. Jag är så lycklig över det. Låt oss avsluta ett i övrigt pessimistiskt inlägg med denna positiva händelse. Gott nytt år!

Nu är det jullov och jag sitter ensam i lägenhet och saknar henne. Det har aldrig tidigare hänt i mitt liv att jag aktivt har saknat en annan människa så här. Bara tanken på att hon är 70 mil från mig och kommer vara det ett tag till är svår att hantera. Vi har varit ifrån varandra i sju dagar nu och vi ska vara ifrån varandra i tio till. Det är inte lätt. Och snart flyttar jag från Kalmar. Fram till dess, och efter det, ska jag ta till vara på varenda minut med henne. Jag är så tacksam för att få vara med henne.
Gohar Avagyan är det finaste jag vet och det bästa som har hänt mig.

Om tio dagar ses vi i Kalmar igen. Två (korta) tummar upp för det!

Förresten! Det är Gohar som gjort den nya loggan här på bloggen. Jag tackar henne för det! Även hon har en blogg. Den hittar ni här. Inte nog med att hon ritar/målar/designar snyggt. Hon skriver även mycket bra. Och har mycket bra smak och stil i stort. Kläder, film, böcker. Ja, allt. Förutom möjligen musik då. Hon lyssnar på i grova slängar 1300 olika band. Ettusentrehundra. Jag lyssnar på ett. Jag anser att man ska snöa in hårt på en artist. Hon vill lyssna på så många som möjligt och upptäcka nya. Där har vi en beef. Men en angenäm sådan. Jaha. Det var en parantes. Nog med superlativ. De räcker ändå inte till. Besök hennes blogg nu! Och mer Gohar Avagyan kommer det med säkerhet bli på Knock-out också.

Jonte kör Festivalbilen på motorväg. Festivalbilen, ja. En klassiker i sig. Det känns som att varje gång man åker i den är den sista gången. Den är inte vid god vigör, så att säga. Den skramlar och låter och man har alltså tur om man överlever ännu en färd i den. Vi överlevde två idag.

Vädret den 27 december 2009 var inte okej. Bara åsynen av allt grått gjorde mig nedslagen och ännu mer tristesstyngd. Fy fan för gråheten.

I ett led i tristessen började jag ta kort på Festivalbilens innandöme. Så här ser golvet ut vid passagerarsätet. Ordning och reda är ledordet.

Jag vände mig om för att ta ett kort på baksätet, men oj, där låg fyra vinterdäck och blockerade mitt synfält. Jag kunde inte ens se ut genom bakrutan. Härligt.

Framme i Karlshamn. Det var sagt att det skulle vara mellandagsrea och vi förväntade oss kraftig folkanstormning. Det var felkalkylerat. Inget liv överhuvudtaget. Jonte kunde ha stått på andra sidan stan och knackat med ett mynt i gatan och jag hade hört det kilometer bort. Så tyst och öde var det. Tristessen nådde klimax någonstans här.

Nej, här nådde tristessen klimax. Fy fan.

Jonte och jag hittade varsin vinterjacka och då lindrades tristessen tillfälligt och Jontes tumme åkte upp.

Vi pressade in våra kassar bland däck och skrot i Festivalbilen och begav oss hemåt mot den kanske ännu mer döda staden Ronneby.

Väl hemma i lägenheten arrangerade vi modevisning framför spegeln. Jonte tyckte att hans jacka var “slimfit” och gav den två tummar upp. Intressant för kommande forskning vore att räkna antal knappar på den, för övrigt.

Jag köpte mig en ulljacka med svarta patch på armbågarna och uppe vid axlarna. Militärstuk. Den ska jag använda tillsammans med mina svarta kängor och marschera rakryggad genom städerna. Härligt. Två långa tummar upp på den med!

Jaha. Sen ställde jag mig vid fönstret och kontemplerade en stund över leda och tristess. Klockan är nu 15.37 och mer än halva dagen har gått. Jag får hoppas att andra halvan passerar lika fort, annars går jag och lägger mig innan skymningen.

Vi talade lite och någon sade något och då stannade Kalle upp och stirrade så här. Ögonen! Munnen! Svårtolkad min i stort.

Är det folk från bygden dricker man inte vin och annat. Nej, man medtager flak med öl. FLAK!

Jag gick på toaletten och kom tillbaka till den här synen. En klassiker!

Vi gick sedan på födelsedagsfest och jag försvann genast in på toaletten och tog den här bilden. Syftet med det? Oklart. Tyckte väl att jag fått till luggen där eller liknande.
Sedan blev det Ron i fem minuter och efter det kebabtallrik på Dropkick. Det var idel bönder runt bordet och jag kände att det inte var mitt forum när det talades om kommande dokumentär om Eddie Meduza. Jag gick hem ljudlöst och skajpade istället med min fina flickvän.
Jaha. Min juldag. Inte magnifik.

Morfar Kurt är ett stående inslag under julen. Morfar har en unik personlighet. Han hör lite dåligt men vill ändå hänga med i samtal runt bordet. När han tror sig höra någon lustighet utropar han HAHAHAHHAHA högre än alla andras skratt tillsammans och ler sedan brett och länge. Han är dessutom unik på namn och uttal. Min kusin Erik fick filmen The Aviator i julklapp och då säger morfar att den där Daciprio är med i filmen. Daaa-Cipprio. Han talade tidigare under dagen om bilmärket Porch (veranda). Han menar alltså Porsche. Morfar är gammal sjökapten och kan överlag uppfattas lite rakt på sak. När det var dags för kaffe kollade han mig ögonen och sa “Har du vaknat nu? Mig lurar du inte”. Oklart varför. Vi hade varit i samma rum hela kvällen.
Jaha. Detta om min morfar.

Här är jag i färd med att äta vad som ser ut att vara blåbärspuré eller liknande. Vad jag dock inte verkar greppat är att sugröret skall föras ned i burk. Jag verkar helt uppenbart också utvecklat simultanförmåga vid tidig ålder då jag, samtidigt som jag suger upp knäckebrödsmulor med sugröret, håller en sked i andra handen. Bordsskicket kan för övrigt finjusteras.

Jag har alltid haft spetskompetens när det gäller rådande modetrender. Den här bilden är ett praktexempel på det. Frisyren säger “Jaha, än sen då?” och jag gillar hur jag kombinerar maffigt Disney-tryck med nervkittlaren att bära speedos utanpå mysbyxor. Det är våghalsigt men samtidigt helt rätt i tiden. När kan det varit? 1993? 1994? Modeikon var jag i alla fall.

Jag och min bästa kompis Kicke gifte oss på dagis. Skilde oss dock några år senare.

Här sitter jag och min bror Jonte och kollar in i kamera. Det är juletid på dagis och vi bär tomtekläder. Vi ser dock inte vidare glada ut. Det ser ut som att bilden är tagen av kidnappare som ska skicka bilden till våra föräldrar för att de ska förstå att det nog är bäst att betala den där miljonen, annars arkebuseras vi.

Här sitter jag i en plastmöbel på, tror jag, Öland. Jag satt där ensam och märkte inte att någon smög sig på och tog den här bilden. Jag brukade sitta med den där uppsynen och kolla på folk i barndomen.

Nu befinner vi oss i Turkiet eller om det är Gran Canaria. Och då var jag så här ledsen. Jag hade rännskitar och dessutom tål jag inte sol särskilt bra och fick därför tvångsbära t-shirt när jag badade. Ingen annan behövde ju det!!!!

Men på kvällen, efter några snapsar, blev jag betydligt gladare och idkade allsång eller annan förströelse.

Nu är vi tillbaka i Sverige och på skärgårdsön Kuggebodaholm. På bilden har jag precis hoppat (och hållit för näsan) i vattnet. Att dyka lärde jag mig så sent som i sexan! Jaha. Är för övrigt näck på bilden. Det kanske mest tragikomiska med bilden är att jag har samma kroppsform idag, 15 år senare.

Jaha. Jag blev plötsligt nedstämd när jag bläddrade i albumet och bestämde mig för att gå till tvättstugan och kontemplera. Då tog jag den här bilden och nu sitter jag i Jontes lägenhet och bloggar. God jul!

Den här bilden är ju fantastiskt poetisk, inte sant. Jag såg en random tjej, snappade ett kort och tog sedan rygg på henne där i dimman.

Här ser vi någon form ljusboll i en rondell. Den är rosa, bollen, som ni ser.

Tjejen jag skuggade gick in på Pressbyrån och då gjorde jag det med. På bilden ser ni konfektyr. Det poetiska i det!

Tjejen vände sig om och visade mig ett sött leende. Då blev jag glad.

Sedan bar det av mot stan. Jag tog rygg på den söta tjejen in i en klädaffär och fann henne i ett av omklädningsrummen. Hon ville köpa den här pälsen. Skulle tydligen på bockajakt eller liknande.

Och där slutade jag ta bilder för idag. Nu sitter jag i mysig lägenhet med mysig julgran och mysig tjej. Mysigt!