KNOCK-OUT.SE - Blogg

Den nya popkultursajten Knock-out.se!

Koffe Nilsson — Thu, 04 Dec 2008 13:33:25 +0000

Minns ni att jag för en tid sen frågade er läsare vad vi ska göra med vår sajt knock-out.se?
Det är bestämt nu. Knock-out.se kommer att vara en popkultursajt. Jag har sedan en månad tillbaka lagt ned all min lediga tid på att få klart sajten till innan jul. Och det ser onekligen ut att gå i lås. Den 20 december slår vi upp portarna!

Den här bloggen kommer såklart att släckas ner. Men oroa er inte - knock-out.se:s redaktion ligger på hela sju (7) man, som alla kommer att skriva om det vi alla gillar mest: popkultur! Väl mötta på www.knock-out.se den 20 december.

Det blir bra, detta.

Social fobi på stationen

Koffe Nilsson — Mon, 03 Nov 2008 13:23:38 +0000

Jag satt säkert en halvtimme på Ronneby resecentrum igår. Nästan outhärdligt jävla kallt, var det. När jag satt där och försökte värma mig med torr ostfralla och varm kaffe skymtade jag några personer längre bort. De närmade sig bänken där jag satt. Jag har inte Stålmannen-syn, men jag trodde mig kunna känna igen personerna i fråga som avlägsna bekanta. En normalt funtad person hade förmodligen gått fram och hälsat och tjitt-tjattat. Men inte jag. Vad jag gjorde? Jag plockade fram mobilen, ringde saldo och började prata. “Jo, jag sitter här och väntar på bussen. Du då? Halv nio är jag tillbaka i Kalmar”. Jag konverserade mycket länge med denna röstdator. Men jag fick ingen respons. Efter fem minuter hördes “Tack för samtalet” i andra änden. Jag fortsatte ändå att prata om just ingenting alls samtidigt som jag tittade bort från personerna några meter längre bort. Och så kom till slut bussen och jag sa “Nu kommer bussen. Vi hörs!” och stoppade ner mobilen i fickan. Sen tassade jag slankt och smidigt in i bussen och undvek att titta bakåt där jag visste att mina bekanta stod i färd med att skyffla in bagaget i lastutrymmet.

Social fobi, är det vad det kallas?

Det svåra i att följa med i en låt

Koffe Nilsson — Fri, 31 Oct 2008 11:19:23 +0000

På bussen. Jag lyssnar på Dylan och anstränger mig för att höra texten till Hurricane. Den är ju en lång jävla berättelse, den där sången. Bussen stannar, det pyser till och dörren öppnas och in stövlar en man av obestämd ålder. Bussen är folktom sånär som på mig och en indier längre bak. Ändå: mannen sätter sig på sätet bakom mig. Okej-fine, tänker jag. Bara han är tyst.
Men icke. Vad jag inte visste var att mannen var cp-skadad. Jag har verkligen ingenting emot människor med handikapp, tro inte det. Men det var stundtals, låt oss säga, obehagligt. Han varvade magnifika grymtningattacker med plötsliga skrattanfall på det jag omöjligt kunde behålla fokus. Jag kunde glömma Hurricane fullständigt. Men han var rätt charmig ändå, killen. Efter att han stigit av vid en kommande hållplats gjorde han ett slags konståkningspiruett och vandrade vidare i livet.

Och det gjorde jag med. Med Hurricane i öronen.

Blodstänk i Knock-outs nya header!

Koffe Nilsson — Wed, 29 Oct 2008 12:05:52 +0000

Ser ni den nya loggan här uppe? Visst är den magnifik! Jag satt med den i Photoshop inatt, nästan till gryningen. SPLASH! Jag gillar blodstänk. Och jag gillar kopplingen mellan namnet Knock-out och blodstänket. Någon blir slagen. Hårt. På knock-out. Det är en rejäl hurring med handens baksida vi talar om. Blodet skvätter upp på vita väggen där. Och därifrån var det enkelt för mig att ta fram den hyrda systemkameran och ta kort på skiten. Resultatet ser ni alltså ovan.

Bowlingen och jag

Koffe Nilsson — Wed, 29 Oct 2008 11:47:21 +0000

Jag och ett par vänner bowlar varje måndag. Det har blivit ett slags tradition, kan man säga. Jag har just börjat förundras över hur dålig jag faktiskt är. Jag har stora bekymmer med att få klotet att gå dit jag vill. “Du har inte ställt in siktet idag”, brukar jag få höra. Det där stör mig egentligen inte så mycket. Det som stör mig på allvar är att jag inte utvecklas. Utvecklingskurvan har stagnerat. Jag blir kanske inte bättre än så här, och är det sant, ja, då slungar jag upp 13-klotet i luften nästa gång och fångar det med hjässan.

Fast man får se det positiva i det hela. Pontus är ännu sämre. Och Joel ser ut som ett mongoloid när han kastar. Gott så.

Kvällstankar

Farbror Greg — Tue, 28 Oct 2008 20:31:49 +0000

Nu är det läggdags va? Ska ju upp tidigt imorgon och bära kol nere i gruvan. Hoppas fanimej att dagsblaskan ligger nedanför mitt brevinkast imorgon på morgonen. Att det ska vara så svårt att leverera ett stycke papper fram till dörr? Först kom den till en annan person i trapphuset, för att sedan inte komma alls. Imorse på väg till bilen för vidare färd till gruva stötte jag av en slump på två tidningsbud sittande i ett fordon utanför entren. Då visade det sig att de inte kunde portkoden. Ehh.. ok? tänkte jag. Jag misstänker att det tidigare budet ej hade rätt kompetens för uppgiften och därför blev likviderad. I vilket fall upplyste jag dem om den gyllene koden så nu bör problemet vara löst så att alla blir nöjda och glada.

God natt.

Gourmet-Koffe

Koffe Nilsson — Sun, 26 Oct 2008 18:07:30 +0000

Jag har numera börjat kalla mig själv för gourmet. Gourmet-Koffe säger jag ofta till mig själv när jag står vid spisen. Men egentligen har jag ju inte haft några som helst belägg för att kalla mig det. Förrän nu! Inte nog med att jag kan steka oxpytt och koka makaroner - nu kan jag även steka kyckling. Jag stekte två kilo kycklingfilé nu ikväll. Dock äcklas jag något oerhört av att hantera rå filé. Det känns lite som att hålla i hjärta eller annat organ. Men det gick över förväntan ändå. Två kilo. När man väl ska göra det ska man göra det ordentligt. Vad blir nästa steg i min matkarriär, tros? Kanske lär jag mig att koka ägg inom kort, vem vet.

15.40: Liveblogg från Swebus Express: Tvångstankar i vardagen

Koffe Nilsson — Sun, 26 Oct 2008 14:41:44 +0000

Jag har på senare tid upptäckt några mindre tvångstankar hos mig själv. Den första: Jag klarar inte av att äta en hel köttbulle åt gången. Det går bara inte, oavsett hur stor bullen ifråga är. Jag måste dela den i två bitar. Jag tycker detta är mycket jobbigt och det är något jag helt uppenbart borde ta itu med.
Den andra är värre: Det är fest och skoj och det har handlats chips. Jag är mycket sugen på dessa chips. Men jag kan inte äta förrän alla andra i rummet har börjat äta först. Och vill någon i rummet inte äta så ja, då kan inte jag det heller och får acceptera att vara utan chips för kvällen.

Och den tredje då. Detta är den värsta av dem alla: Jag måste säga fyra varje gång jag tänker en hemsk tanke, som att någon ska dö eller så. Detta händer bitvis ganska ofta, ibland flera gånger om dagen. Förr i tiden sa jag fem men av någon anledning räknade jag ner en siffra för några år sen.
Detta skulle kunna vara uthärdligt, tycker ni. Men! Det är inte nog med att jag måste säga fyra, jag måste även knuffa in ordet trä innan fyra. Och - just det - ta i något träaktigt. Det handlar alltså om en förkortad variant av uttrycket “peppar, peppar, ta i trä”.

Så, låt oss säga att jag just nu tänker något tvivelaktigt. Vad gör jag? Jo: Jag säger smidigt och vant trä-fyra och undersöker lämpliga träobjekt. Hela inredningen är i trä, eller är den det? Jag provar och nej, den var visst av plast eller liknande. Jag går djupare in på ämnet träobjekt och får snilleblixten att plocka upp Swebus Express-häftet som ligger i väskan där. Det är papper och vad kommer papper från, jo, det kommer från trä vill jag minnas. Och först då kan jag gå vidare i livet.

Psykfall? Nej, då.

15.14: Liveblogg från Swebus Express: Konsten att förnedra sig själv

Koffe Nilsson — Sun, 26 Oct 2008 14:15:40 +0000

Sitter i detta nu i bussen på väg mot Kalmar. Jag tycker det är rätt fantastiskt att sitta med laptopen här i en buss och blogga och lyssna på Bob Dylan. Nästa anhalt: Karlskrona, meddelar chauffören nu. Och regnet öser ner utanför fönstret.
Jag funderar på det här med att vara sen till buss och tåg. Hur fruktansvärt förnedrande det är för ens person att behöva älgaspringa för att hinna ifatt en körande buss. Och hur alla som sitter där inne i bussen tittar ut och tänker att “fyfan vad pinsamt, stackars kille”.
Jag klarar inte av sådan självförnedring. Finns det fler liknande situationer? Ja. Det finns ju klassikern med att inte ha täckning på kortet när man står där längst fram i den stora kön i affären. Det är ju oerhört pinsamt, visst är det? Detta hände mig relativt nyligen i skitaffären Netto. Jag fick snällt ställa ifrån mig mina överfulla kassar och ombads lämna affären, tomhänt.

Fler då? Jo, min vän Joel berättade om en incident häromdagen. Han har en mycket fin cykel, men korgen är lite defekt och hänger på sniskan. Och så kom det sig att han cyklade där på cykelbanan och PANG och KRAS och det rullade skruv och korg till höger och vänster. Vad gör Joel? Jo, han cyklar vidare oberörd med stadig blick framåt. Ha ha, det är bra takter. Låt dem aldrig få se dig skaka, som Thåström sjunger. Låt dem aldrig få se dig svag. Det stämmer i allra högsta grad här. Förnedringen hade varit total om han stannat och försökt plocka ihop alla delar.
Ni då, har ni varit med om liknande händelser?

Bli herre i ditt eget kök, del 1

Koffe Nilsson — Wed, 22 Oct 2008 16:35:41 +0000

Knock-out kan vara ett malagningsforum, ja. Vi kan köra en serie som vi kallar Bli herre i ditt eget kök där redaktionen (jag, Jonte, Mr. X) presenterar våra egna små matmaximer, baserade på verklig erfarenhet. Skulle bli kassasuccé, förmodligen. Vi kör väl igång direkt, va?

Bli herre i ditt eget kök, del 1
Använd rivjärn, men bara om du kan handskas med det. Det är inte okej med blod i maten.

Det var allt. På återseende, kära gourmeter.