Social fobi på stationen

Jag satt säkert en halvtimme på Ronneby resecentrum igår. Nästan outhärdligt jävla kallt, var det. När jag satt där och försökte värma mig med torr ostfralla och varm kaffe skymtade jag några personer längre bort. De närmade sig bänken där jag satt. Jag har inte Stålmannen-syn, men jag trodde mig kunna känna igen personerna i fråga som avlägsna bekanta. En normalt funtad person hade förmodligen gått fram och hälsat och tjitt-tjattat. Men inte jag. Vad jag gjorde? Jag plockade fram mobilen, ringde saldo och började prata. “Jo, jag sitter här och väntar på bussen. Du då? Halv nio är jag tillbaka i Kalmar”. Jag konverserade mycket länge med denna röstdator. Men jag fick ingen respons. Efter fem minuter hördes “Tack för samtalet” i andra änden. Jag fortsatte ändå att prata om just ingenting alls samtidigt som jag tittade bort från personerna några meter längre bort. Och så kom till slut bussen och jag sa “Nu kommer bussen. Vi hörs!” och stoppade ner mobilen i fickan. Sen tassade jag slankt och smidigt in i bussen och undvek att titta bakåt där jag visste att mina bekanta stod i färd med att skyffla in bagaget i lastutrymmet.

Social fobi, är det vad det kallas?

Publicerad av Koffe Nilsson den 3 November 2008 under Aktuellt